Åttonde mars

2017-03-08
21:51:37
Hej gobitar!
 
 
Onsdag idag och jag har hela dagen gått och tänkt att det är torsdag. Jaja, snart helg. Igår efter skolan gick jag hem till Meja och sov där i natt, alltid lika mysigt. Tycker så mycket om henne, min Mejpis. Vi pluggade inför ett matteprov som båda hade idag (det var så svårt!! gick nog inte så bra, aja finns ändå inget att göra åt det nu). Efter skolan idag drog Sofia, Angelika och jag till Café 44 och fikade (de har så jäkla goda saker där och det är billigt+ allt veganskt, dra dit någon gång om du är i Stockholm och har möjlighet/ känner för't). Sedan åkte vi till Norra Latin på en demonstration, för att det är internationella kvinnodagen idag. Känns viktigt att vara med på sådant. Det är helt otroligt och sorgligt att vi fortfarande behöver sådant här, att samma rättigheter och lika värde för alla människor på denna jord inte är accepterat än. Att kvinnor tjänar mindre än män, att icke-mäns kroppar sexualiseras och objektifieras som att de bara är något värda om de är accepterade av en manlig blick, att pressen i skolan är så mycket högre på tjejer för att vi väntas prestera till skillnad från killarna, att vi från så ung ålder lär oss att killar beter sig som de beter sig, och om en kille på dagis var jobbig och klängig var det bara för att han var kär i en. Det är fortfarande så, om en man tittar obehagligt på mig, taffsar, tutar med bilen, då ska vi bara ta det som en komplimang för att det betyder att "han tycker bara att du är snygg, bli glad". Men nu är det så, vi har en så lång väg kvar tills vi har ett jämställt och solidariskt samhälle och tills dess ska vi kämpa, så att nästa generation eller den efter slipper. För att världen en dag ska vara rättvis. Det är viktigt. Puss. Vi hörs!

Min kropp är mitt tempel

2016-08-06
17:15:00
För några dagar sedan la jag ut detta på Instagram (heter @tora_hansson där så fööölj vettja!!), och jag vill gärna dela med mig av det här på bloggen. För det är viktigt! 
 
 
Patriarkatet lärde mig att det är jag som är problemet. Att det är min kropp det är fel på. Feminismen lärde mig att det inte alls är så, att problemet grundar sig i patriarkat och samhällsnormer. 
Feminismen har lärt mig så mycket. 
Att det är helt okej att inte se ut som samhället säger åt en att man ska se ut. 
Att det inte är något som helst fel på mina breda höfter, mina lår, min mage, mina ben. 
Att jag är vacker som jag är. 
Att min kropp är mitt tempel, som jag får göra vad jag vill med. 
Jag klär mig för mig själv, jag sminkar mig för mig själv, jag lägger upp den här bilden för mig själv, jag rör på mig för mig själv. 
Inte för någon annan.
 
Patriarkatet lärde mig att vi icke-män ska sminka oss och klä oss fint för killar. För att de ska tycka om oss och tycka att vi ser bra ut. 
Men hahhhh, fuck de. 
Jag är jag. Min kropp, mitt liv, mina beslut.
Tack feminismen för allt fint du har lärt mig och fortfarande lär mig. För att jag får finnas till och vara den jag vill vara. 

Fredag fredag älskade fredag

2016-07-01
22:13:00
 
Tju. Hur mår ni? Själv mår jag bra! Idag var det sista dagen på mitt sommarjobb, vi visade upp våra filmer som vi har hållt på med nu i tre veckor och avslutade liksom jobbet. Funderar på att lägga upp vår film här sedan när den kommer ut på youtube..? Kanske, kanske inte. Det här var ju mitt första sommarjobb och det har varit kul, ända tills igår då det skedde en del missförstånd typ och saker blev bara jätteoträttvisa och konstiga. Men, nu har jag sommarlov och det känns väldigt fint. Som en stor varm kram, om man ska försöka beskriva känslan haha. 
 
Jag har haft så mycket känslor i mig idag. Jag har varit jätteledsen och arg över det som hände på Bråvalla igår. Läs mer om det här om ni har missat det eller något. Jag blir så trött, så trött på män som tar sig friheten till att göra vidriga saker med andras kroppar. Våldta, taffsa och så vidare. Jag har försökt skriva ett separat blogginlägg om det här men jag blir bara gråtfärdig och jag känner att jag inte riktigt kan få ner det jag känner kring det här i text. Ibland är det så. Jag hänvisar er till min twitter, där har jag tweetat en del om det här samt retweetat mycket. Till exempel haft en diskusion med kränkta killar som tar åt sig av Zara Larssons tweet där hon bland annat skrev "jag hatar killar". Jag diggar Zara och backar henne till 100%. Att opålästa killar då ska sitta och skriva att hon inte är feminist, utan manshatare och annat sådant skit gör mig upprörd. De måste förstå samanhanget, klart varken jag eller Zara hatar alla män. Det finns många män som jag älskar, ser upp till och så vidare. Men jag hatar män som våldtar och andra äckliga grejer. Hatar. Och i det här fallet är det till största del mest män som gör äckliga grejer. Nästan bara män ska jag tala om.
Zara är en av de största feministiska ikonerna och förebilderna vi har. Backa henne och alla andra feminister istället för att sätta på er offerkoftan. Tack. 
 
 
Förutom det tidigarenämnt så har jag har haft en jättefin och mysig kväll med mamma. Både pappa och Hulda är bortresta idag så mamma och jag åt en jättegod middag, rödbetor med getost, valnötter, ruccola och sådant. Mums filibaba :). Därefter åt vi plockgodis och försökte få igång tv:n som inte fungerade. 
Hoppas att ni mår bra, att ni alltid står upp för er själva och andra, kämpar för systerskapet och inte tar någon skit. Ni är bäzzzt. Vi hörs snart iegen. Kram! /Tora. 

Öppet brev till patriarkatet och män

2016-06-22
18:20:08
Du, mannen som satt brevid mig på bussen, närmade dig mig trots all jag tryckte mig allt mer in mot väggen, du som till och med låtsades sova och somna på min axel. Du, som satt brevid mig på t-centralen, flyttade dig närmare mig och la din hand nära mitt ben, trots att jag flyttade på mig. Ni män som tutar på mig med era äckliga bilar, visslar på mig som att jag vore en hund. Ni är bland det värsta jag vet. 
Om jag berättar om alla dessa händelser för några skulle jag i många fall få svaret "meh, sluta fjanta dig. Sluta dra alla män över en kam, alla män är inte sådär". 
Och nej, klart att alla män inte är sådär, men hur fan ska jag veta vilka män som har en skruv lös och vilka som faktiskt är vettiga? Hur ska jag veta vilka män det är som har skev kvinnosyn, som objektifierar, taffsar, våldtar? Det syns ju inte utanpå.
 
Inte alla män. 
Nej, men ca. 98% av alla våldtäkter som sker i Sverige görs av män, den vanligaste formen av våld är mäns våld mot kvinnor. Är det då konstigt att jag som tjej, jag som icke-man blir mer rädd när jag möter en man sent på kvällen än vad jag blir när jag möter någon som inte är man?
Var och varannan dag läser jag i tidningen som tjejer som har blivit våldtagna och mördade där och där och där och där och där och där i världen. 
Är det då så himla konstigt att jag pustar ut när jag märker att det är en kvinna som går bakom mig, den där novemberkvällen när allt är lite extra mörkt och kusligt? 
Är det verligen så konstigt?
Jag skulle inte tro det. 
 
Patriarkatet har lärt mig att inte bära korta klänningar, för då får man blickar av män. 
Att inte vara ute sent på kvällen, för tänk om man möter en man. 
Att min kropp är ett objekt som männen hipp som happ kan tycka till om. 
Att jag inte är kababel till lika mycket som män. 
 
Äckel-patriarkat. Jag vet att hata är ett starkt ord men fy fan vad jag hatar dig och allt vad du gör med mig och samhället. Patriarkatet lär oss tjejer att det är oss det är fel på, att det är vårt fel om vi blir våldtagna. För mannen kunde inte hjälpa det, han är ju pojke, han hörde inte att jag sa nej. Patriarkatet tar inte mig på allvar, patriarkatet har gjort att vårt samhälle är mansdominerat. 
 
Så kära män, skärp till er. Ta ert fucking ansvar. Bete er. Sluta objektifiera, våldta, taffsa, vissla, tuta, lägga kommentarer. Sluta med allt det och börja acceptera. Börja förstå att icke-män inte är ett objekt. Börja förstå att du inte äger någon annans kropp. Börja förstå hur mansdominerat samhället är. 
Och nej, jag vet. Inte alla män. 
 
Men vet ni? Alla kvinnor som lever på denna jord och kvinnor alla som någonsin har gjort det får dagligen utstå sexism.. i media, i klassen, på arbetsplatsen, i reklam. Överallt. 
Om man är man går det inte att förstå. Det går inte att förstå hur hjärtat bankar tusen gånger snabbare när en man glor på en, hur rädd man blir. När man står vid spegelen lite för länge på morgonen endast för att fundera på om klänningen som man har på sig är för kort. Hur man av ren reflex kniper fast nycklarna mellan fingrarna och vänder på klacken när man möter en man ute, sent på kvällen. 
Ni kommer aldrig förstå. 
Men det betyder inte att ni inte ska acceptera. 
 
Stå upp för feminismen och krossa patriarkatet. 
 

Är vi inte kapabla till mer än att sträva efter en man?

2016-05-30
07:00:00
 
Ända sedan jag var liten och gick på dagis har jag fått lära mig att det är skillnad på mig och killarna. Att de gillar blåa och gröna kläder, leker med bilar och slåss medan jag och de andra tjejerna ska klä oss i rosa kjolar och leka med barbiedockor. Vi ska vara tystlåtna medan de tar plats. När jag var liten hade jag ofta röda hängselbyxor på mig. Och nu i efterhand har jag fått berättat för mig att jag en dag hade blåa kläder på mig, men då trodde fröknarna på dagis att jag var en kille. För att jag hade blåa kläder. 
Vi sätts i fack så himla tidigt, lär oss vilka vi ska vara utifrån vad samhället lär oss, utifrån det kön vi tilldelas vid födseln. 
 
Jag har också fått lära mig att det jag ska sträva efter är en kille, en man. 
Alla disneyfilmer som inkluderar en prinsessa handlar om att just denna prinsessa hela tiden längtar efter en prins, offrar kroppsdelar och gör allt för att få en prins. En prins som inte bryr sig ett skit, i de flesta fallen. 
Redan i tidig ålder lär vi alltså små barn att tjejer ska sträva efter att få en av killarna, medan alla killar bara ska välja fritt bland alla som dyrkar de. På mitt dagis var det en kille som var extra populär, alla var kära i honom, trots att han inte var så speciell, eller jag menar.. Han var väl snäll och så. Men hur kommer det sig att alla var kära i honom? Redan där kände jag det där, att jag måste kämpa för att få honom, i alla fall i en vecka kanske. Sedan var det en ny och då ritade jag en bild på olycklig kärlek som nu sitter i min dagispärm. Visst, det var inte så seriöst då, det var liksom på förskolan och vad jag vet hade inga riktiga känslor, det var mest lek, men det är där det börjar och det påverkar en undermedvetet.
Hur absurt är inte det? 
Jag har varit där i senare ålder också, jag har varit besatt av en kille som sket totalt i mig. Jag visste det, men fortsatte ändå att desperatlängta efter honom. Och var helt blind för att han utnyttjade mig, när det passade honom svarade han på mina sms men inte annars. Allt var när det passade honom och nu i efterhand blir jag så himla äcklad. 
 
Varför är det såhär? Varför hävdar media att det enda en tjej är kapabel till, är att vara desperat och springa efter killar? Det blir bara så fel, på så många, olika plan och ur så många aspekter. 
Killar kan också vara desperat kära, besatta av andra människor. Men det visar inte media eller barnfilmer. Sedan så är inte alla tjejer ute efter en kille heller. Det är minst lika många som är homosexuella, bisexuella, pansexuella eller liknande. Som gillar människor med andra kön. Därför blir det så fel att man från så tidig ålder lär sig att det är en kille man ska sträva efter. 
 
Hur som helst så blir jag så ledsen. 
Jag är trött på könsroller och på stereotyper. 
På alla normer som florerar runt i vår värld. 
 
Jag blir rädd när jag kommer på mig själv med att ändra på mig själv för att jag tänker att andra kommer tycka bättre om mig då. När tanken på att jag nog måste få lite plattare mage eller smalare ben, för att det är det killar gillar. För det är inte alltid så det är, det är bara någonting som samhället har lärt mig. Att man hela tiden ska ändra på sig själv för andra människor, för en satans man. För att bli älskad. Riktig kärlek, vänskap och så vidare är väl mer än så? Mer än det yttre. 
 
Hörrni, nöj er aldrig. Och skit i de som inte bryr sig om dig, jag vet att det är svårt, men det är viktigt. 
Ni är bäst. PUSS!! 

Suffragette

2016-01-22
17:53:32
 
 
Förra veckan var mamma och jag på bio och såg filmen "Suffragette". Jag hade inte hört så mycket om den sedan tidigare förutom att ha läst om den lite i tidningen och så hade mamma pratat lite om den. Men jag älskade den. Både för att det var en väldigt bra film, spännande, sorglig och på sina ställen rolig. Men framför allt så var den väldigt i tiden och den är viktig. Den handlar om kvinnor i England som i början av 1900- talet kämpade för att få rösträtt. Något som vi nu ser som något helt självklart (att även kvinnor ska få rösta) men som då inte alls var lika självklart. Suffragetterna gör allt som står i deras makt för att få rösträtt och offrar sig själva flera gånger. Det är så rörande och man blir så arg av att se alla hänsynslösa och passiva män (kvinnor också, men hey... fler män) som vägrar inse vilken skev kvinnosyn de har. 
 
 
Denna film är ju byggt på en verklig historia och jag tycker verkligen att ni ska se den. Med risk för att låta som en lärare nu så tycker jag att det tillhör allmänbildningen att veta hur kvinnor har haft det länge bak i tiden, och även inse hur långt vi har kommit men hur långt vi har kvar. I vår kamp om ett jämnställt och jämnlikt samhälle. 
Se den! Se den! Tio av tio. Lätt. 
 
Pussen och kramen! 
/Tora. 

Women in english

2016-01-06
13:46:00
Jag måste tipsa er om en facebook-sida som jag hittade precis. Klicka på DENNA länk vettja, för att komma till hemsidan. Den innehåller jättemånga illustrationer som en som heter Carol Rossetti har gjort. Tillexempel dessa: 
 
 
Ta er en titt på denna facebook-sida och dessa fantastiska och viktiga bilder. Så fint och bra. 
 
 
 
 
 
 

Kära pappa

2015-12-16
21:12:14
 
Har ni sett detta filmklipp? Om inte: Gör det! Budskapet är så himla viktigt, så snälla ta er fem minuter och kolla på videon. Tack och puss. 

RSS 2.0