Att alla klyschor stämmer, stämmer

2017-05-11
16:00:02
Jag tror att jag har en väldigt skev bild av välmående, jag har insett det mer och mer under den senaste tiden. Att jag har en bild av att vara lycklig som är väldigt svart på vitt. Att i den stunden man slutar må dåligt och blir allt mer stabil, då blir man lycklig, och så bara fortsätter det så. Som att det ska komma en dag då min ångest försvinner och jag känner mig lycklig varenda sekund. Ibland när jag inte har haft ångest på en hel dag, eller några dagar, kan jag tänka att "wow nu kanske den försvann, nu kanske jag börjar må bra", men så kommer ångesten krypandes och jag ger upp den tanken.
Ju mer jag har tänkt på det där, desto mer har jag insett att det inte alls är så, mitt mående fungerar inte så. Jag kommer nog aldrig sluta ha ångest, det kommer komma en dag då jag inser att jag inte alls har lika mycket ångest längre, eller då jag har kommit underfund med hur jag ska hantera den på bästa sätt. Jag ska se till att den dagen kommer, men jag kommer alltid vara en tänkandes, skör person, med ångest. 
Jag kommer alltid att vara en person med ångest, men det ska aldrig få bli min identidet, "hon med ångest", jag är ibland så rädd att det är det folk ska tänka på när de tänker på mig, ångest. 
Jag har mer och mer börjat inse att jag inte är perfekt, det är världens jäkla klyscha men det är ju så. Jag har mina dåliga vanor och egenskaper. Jag biter på naglarna, är lättirriterad, är ofta osäker på mig själv, skjuter ofta upp saker, tror ofta att folk tycker illa om mig, blir lätt avundsjuk och svartsjuk och så vidare. Jag har högar med grejer under min säng för att slippa städa och mina skrivbordslådor är fulla med olika papper, mappar, böcker och så vidare, som jag aldrig orkar rensa bland. Jag äter mejerier trots att det gör ont i mig att tänka på att jag stödjer en industri som äcklar mig när jag äter min yoghurt på morgonen. Jag har glas ståendes på mitt rum för att jag inte har orkat gå ner med de och ställa de i diskmaskinen. Jag är nog inte världens bästa vän, det finns säkert saker som mina kompisar stör sig på med mig, för det är just det, alla har brister. 
Jag försöker verkligen släppa lite på tyglarna och låta mig bara få vara. Jag själv ställer så otroligt höga krav på mig själv, att jag måste vara en bra människa som är alla till lags, som är rolig och social och fin och snygg och trevlig. Det är fullkomligt omöjligt ibland. Och det sorgliga är att jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att ställa höga, jobbiga krav på mig själv. 
Jag har fina egenskaper, det vet jag, jag är ibland en jättetrevlig människa, men jag har brister, och det har alla, allt. Jag orkar inte längre hålla på och försöka upprätthålla någon fasad eller sätta den här pressen på mig. Jag orkar inte intala mig själv om att jag måste försöka vara perfekt hela tiden, för det måste jag inte. Trots att jag har personer i min omgivning som jag ser som perfekta, vänner som jag tycker så himla mycket om, så är ingen perfekt. Inte heller är jag det. Så nu sumpar jag den tanken en gång för alla. Tack. 
 

Kommentarer
Postat av: Daniel

Haru några tips på hur du försöker att inte bita på naglarna? Fellow nagelbitare här. Försöker och försöker men lyckas fan aldrig att låta bli. Om du har några tips så skulle det uppskattas! :).
Är lite trött på att behöva sätta plåster på alla naglar för att jag inte ska bita sönder dem.

Det är okej att bita på sina naglar. Det är jobbigt för sig själv men det är okej. Man får bita.

Om du gillar tuggummi så är det ett tips. Det distraherar lite för mig iaf.

2017-05-11 @ 22:41:58
Postat av: Anonym

"Det gör ont att leva, men det går över. Det är alltid värt att leva." Så sa Karl Ove Knausgård
i Lundströms Bokradio på P 1 i morse.

Apropå våra fel, så håller vi nog alla på med att försöka bättra oss på olika sätt - alltid.
Mormor

2017-05-13 @ 21:56:27
Postat av: Terese

Klokt! Du är du och du är bäst precis som du är - när du är på botten och när du mår toppen! Att göra allt perfekt är faktiskt ganska tråkigt:-) Och skulle en lyckas med det skulle en heller aldrig lära sig något, inte utvecklas och inte tänka nytt... Pok!

2017-05-17 @ 06:28:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0
Norge
$ {CommentAuthorLinkIf} $ {} CommentDate pm. $ {CommentTime}
$ {CommentText}
Norge
Lägg till ny kommentar Norge
Namn:
URL:
Din kommentar: