Det hjälper inte, även om jag försöker

2017-03-21
09:40:00
Jag vaknade tidigt den morgonen. Redan vid sju hade jag gått upp, dragit upp rullgardinen och stod och lät solen kyssa min bleka hud. Duschen gav ifrån sig en varm stråle och jag schamponerade in håret och smörjde in kroppen med en kräm som doftade jordgubb, blev ren. Kaffet byttes ut mot en kopp ört-te som inte smakade speciellt gott, men jag drack upp det och kollade på Nyhetsmorgon samtidigt. Sipprade mellan tv-kanaler och försökte välja något som jag ville kolla på, men allt var dubbade röster, obehagliga nyhetssändningar och ointressanta vetenskapsprogram. Gav upp, lät te-koppen stå kvar på tv-bänken, ovetandes om att den några timmar senare skulle lämna ifrån sig en tunn rund cirkel som märke. Öppnade kylen igen och igen som att det ska uppstå någon sorts magi och att saker ska tillkomma i kylen bara av att jag stänger och öppnar den. Bredde en macka, la på gurkskivor och åt när jag inte orkade tänka ut något nytt, gott och fint att äta. Notiserna på mobilen var många, jag bläddrade igenom de, svarade, kollade på folks bilder och videos från kvällen innan och satte nästan mackan i halsen vid ett tillfälle. Instagram. Twitter. Facebook. Allt kollat och jag snörade på mig skorna, öppnade dörren, låste och gick ut. Klockan hade hunnit bli lite över elva och det var fortfarnde sol, men det blåste och jag ångrade genast att jag inte tog en varmare jacka. 
Gick in efter en halvtimme, la mig i sängen och där brast det. 
Där kom allt till mig som ett slag, nu orkade jag inte mer. 
Jag kan vakna tidigt, låta solen träffa min hud, dricka te, kolla på tv, duscsha länge, bli jätteren, gå på en promenad, få frisk luft. Men det går inte alltid, det går inte alltid att lappa över det som känns inuti mig med ytliga saker. Ibland kan en promenad räcka, ibland kan ett samtal med en kompis räcka, ibland kan ett avsnitt av min favrotiserie räcka, ibland kan det räcka med en kram eller ett ynka sms, till och med en ynka like på Instagram. Men ofta gör det inte det. Ibland känns det ändå, trots att jag är ren och fräsch och får solljus i ögonen. Iband lyckas ångesten ändå hugga tag om mig, i ett stadigt grepp och skaka om mig tills jag inte har någon balans alls. 
 
 
 
 
 
Ibland är såren djupare än så. 

Kommentarer
Postat av: Piezes

Styrkekram<3

2017-03-21 @ 11:38:08 - http://piezes.forme.se/
Postat av: Terese

Klockrent! Och klokt. Ibland går det inte, trots att man vill och försöker. Då är det skönt att kunna tänka att det bara är så just nu, men en annan dag är det inte så... Tycker jag i alla fall. Kram

2017-03-25 @ 00:29:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0
Norge
$ {CommentAuthorLinkIf} $ {} CommentDate pm. $ {CommentTime}
$ {CommentText}
Norge
Lägg till ny kommentar Norge
Namn:
URL:
Din kommentar: