vi ses på caféet och du är fortfarande det finaste jag vet

2017-04-06
21:57:29
En kan sitta på tunnelbanan, mellan Slussen och Gamla stan, och bara känna sig sådär genuint lycklig. Ni vet så att det nästan känns som att en mår illa för att en är så glad. Sedan kan en komma hem, bre en macka, kolla på ett avsnitt som blir några fler avsnitt av Bonusfamiljen på Svt-play. Det kanske blir ett Paradise hotell-avsnitt också och lite youtube-videos. Tiden rinner iväg och en är fortfarande sådär glad ni vet. Dagarna kan gå och nästa gång en sitter på tunnelbanan, denna gång mellan Mariatorget och Zinkensdamm, kan denna lycka ha gått över till ångest. Fast att en gör samma saker som när en var glad kan det ha blivit jobbiga tankar och känslor istället. Sedan kramar en, en vän som en tycker om, äter pizza och blir glad. Sedan skirver en ett svårt matteprov och blir ledsen, men sedan ringer en annan vän och pratar i en timme om saker som gör en skrattig, så blir en glad igen. Det varierar och jag vet att det gör det, men jag lär mig aldrig att hantera det. 
Det är inte alltid glädje och illamående av lycka. Det kan övergå i ångest, brutal ångest som gör att en är beredd att gå av tunnelbanan och gå resten av vägen, trots att det skulle ta några timmar. Det kan vara illamående av ångest. Ångest som i att inte kunna andas utan att det hugger till i halsen, ångest som i att skaka som att en har druckit 10 koppar kaffe. Men det går också över, och blir lyckligt illamående och skratt igen. 
 
Jag kommer aldrig kunna hantera min ångest men jag vet att allas liv går upp och ner, alla som har ett psyke lever ibland i en bergodalbana och det är bara att gilla läget ibland. 
Ta alltid ut lyckan i förskott och låt dig själv bli glad för allt, för sedan blir du ledsen, och sedan jätteglad igen. 
Låt dig själv känna. 
Jag tror att det kan vara viktigt. Fast, vad vet jag, egentligen?
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Du vet ganska mycket, tycker jag. Och du hanterar din ångest så klokt och föredömligt genom att beskriva och analysera. Kan trösta dig med att "berg- och dalbanan" blir mindre hisnande ju äldre man blir - tror jag i alla fall.
Mormor

2017-04-07 @ 21:50:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0
Norge
$ {CommentAuthorLinkIf} $ {} CommentDate pm. $ {CommentTime}
$ {CommentText}
Norge
Lägg till ny kommentar Norge
Namn:
URL:
Din kommentar: