<333

2017-07-13
19:06:15
Jag ser att vissa fortfarande går in här, vill bara informera om att det nu är http://nouw.com/torahansson som gäller. 
 
NOUW.COM/TORAHANSSON
 
 
 

Jag har bytt bloggportal

2017-07-11
17:16:00
 
Nu bloggar jag inte längre på blogg.se, utan har bytt till Nouw, det känns som en smidigare och enklare portal. Jag är jättenöjd med alla år jag haft på blogg.se men nu tar jag med mig min blogg och flyttar in på Nouw istället. I och med att jag är en nostalgiker så ser inte jag detta som att jag börjar om, jag tar bara med mig den här bloggen och flyttar in på en ny portal. Alla gamla blogginlägg härifrån är exporterade till Nouw. Så nu ska ni inte längre gå in på denna adress, utan istället på nouw.com/torahansson
 
Puss! 
 
nouw.com/torahansson
 

Visby

2017-07-10
20:01:00

Såhär ser mitt liv ut i detta nu, jag ligger i en säng i Visby hemma hos min kompis Miranda. Jag har varit här i några dagar och det har varit väldigt mysigt och kul. Skönt att komma iväg från Stockholm lite ibland kan jag känna. Idag har vi varit på Fårö och nu ska vi nog snart laga ihop någon middag. Ville bara kika in och uppdatera er lite. Så ni får ha det så bra sålänge. Puss!

 

 

Skriva

2017-07-05
18:43:00
"Den här sommaren ska jag skriva 500 ord varje dag", tänkte jag på sommarlovets första dag när jag precis sett ett inlägg i facebook-gruppen "Skrivgäris" (så bra himla grupp! Bra pepp för alla gäris och icke-binäris som gillar att skirva), om att göra just det, skriva 500 ord varje dag i några dagar. Jag tänkte att hela sommaren är en rimlig tid, det höll i en vecka, sedan kändes det för mycket på rutin och jag slutade. Det kändes bra att skriva varje dag, men det blev liksom tråkigt. Det är svårt att skriva, det är det roligaste och bästa och finaste jag vet men det är så jäkla svårt och när saker blir för mycket på rutin kan jag ibland tappa suget efter det, vilket nog inte är så konstigt egentligen. Jag tror att folk underskattar skrivande. Underskattar författare, krönikörer, bloggare, ledarskribenter och allt vad det är. 
Jag ska skriva, jag vill skriva och en dag ska min alldeles egen bok stå på Akademibokhandelns hyllor runt om i landet. Mitt namn, min text, mina ord och mina känslor ska pryda hyllan. Den ska pryda alla bibliotek också, och senare folks bokhyllor, nattduksbord, knän på tunnelbanan, den ska ligga slarvigt slängd i någons säng, som att man precis läst, men sedan har någon ropat att middagen är klar så man lägger den där, för att fortsätta läsa senare. Den ska vara en sådan som fastnar i folks huvuden, som man inte kan sluta läsa, en bok där man vill stryka under texten med färgpennor och vika hundöron i kanterna. Den ska läsas och beröra. Så är det bara, men det är svårt, men det stoppar inte mig. 
 
Nu ska jag skriva. Och skriva skriva skriva. 

Nu är det fan nog. Ni äger inte min kropp.

2017-07-05
18:07:31
We are Sthlm 2016, ökat antal anmälda sexuella taraserier. Bråvalla 2016, våldtäckt under Zara Larssons konsert, och ett gäng sexuella trakaserier på det. Bråvalla 2017, våldtäckt under Håkans konsert. Män som har gett sig på tjejer mitt under konserter, på festivaler. Vad är ert jävla problem? Vad är det killar inte verkar förstå? Vad är felet på män?
Konserter och spelningar är något av det bästa jag vet, att stå längst fram och se en artist man verkligen tycker om, känna musiken ända in i benmärgen, kunna varje textrad och må så bra, det älskar jag. Tänk er att vara på en konsert, eller festival, som man har sett fram emot sååå länge, och så blir man sexuellt trakasserad av ärthjärnor till snubbar? Jag kommer ihåg när jag var sisådär 11-12 år och var på en Ulrik Munther-spelning i Kista Galleria, jag älskade Ulrik på den tiden och var där med en dåvarande vän. Vi stod i mitten av folkmassan och plötsligt kände jag att någon tog på min rumpa, jag vände mig om och såg att en man stod där och log sådär äckligt ni vet. Jag reagerade inte så mycket, blev nog bara rädd och flyttade på mig. Kände såklart att det var mitt fel, att jag som tjej tog för mycket plats och behövde flytta på mig. Efter spelningen berättade jag det för min vän och hon sa att han hade gjort samma sak på henne, rört henne på hennes bröst och rumpa. Vi var 12 år, TOLV, vi var barn och en man i 30-40-års åldern tog sig friheten att röra oss, jag blir så arg. Jag finner inga ord för hur arg jag blir på sådant där. 
Killar på konserter är ofta vidriga, i alla fall av min erfarenhet, och jag har varit på en del konserter. När jag och min käre vän Angelika var på Gröna Lund och skulle se Zara Larsson kom ett gäng killar och trängde sig fram genom publikhavet. De bokstavligt talat armbågade sig fram och sket totalt i oss och alla andra som stod runt om, de bara slet sig igenom människorna och såg inte ens de små 12-åringarna som stod runt om de och fick hålla i sig i varandra för att inte ramla. Om ni var varit på en grönan-konsert vet ni hur trångt det kan bli och hur lite plats man har att stå på. Angelika och jag blev så arga och skrek på de, sa till de att de var dumma i huvudet och att de inte kan tränga sig igenom folk som har stått där hela dagen. Tror ni de brydde sig? Nej. Såklart inte. De fortsatte att tränga och armbåga sig fram.
Jag vill kunna gå på konsert utan att känna mig rädd för att bli utnyttjad av män, jag vill kunna klä mig som jag vill utan att snubar ska kolla på mig. Jag vill inte att snubbar ska ta sig friheten att tafsa på mig, eller på någon annan tjej i publikhavet. Bråvalla ska lägga ner nu, på grund av snubbar. De förstör så mycket, det är helt sjukt. De gör oss så otrygga. 
Senast idag var jag ute och gick i korta jeans-shorts och märkte hur en man vände sig om och kollade på mig. Det är liksom vardagsmat, och det är så jävla hemskt. 
Det är inte mitt ansvar, det är ingen icke-mans ansvar. Det är ni män som är roten till alla dessa problem och det är ert ansvar att skärpa till er. Jag hatar män, det är en naturlig reaktion på allt det vi utsätts för, det är naturligt att hata sin förtryckare och jag gör det. Nej, jag hatar inte alla män, men den diskussionen orkar jag inte ens ta. Jag är rädd för män, jag har ju inget annat val när samhället ser ut som det gör och när sådana här saker sker. Jag vill inte vara rädd för att göra något av det roligaste jag vet, det vill säga gå på konserter, på grund av män. Så är det bara. Skärp er eller håll er hemma, punkt slut. 
 
 
Ni har hört att det troligtvis ska hållas en mansfri festival nästa sommar va? Hur fett? Hoppas att vi ses där<3 Utan alla dessa män som bara förstör. Läs mer om det här.
 

En text om ensamhet

2017-07-04
13:33:00

“Ensamhet är nog det jävligaste som finns” sa en person i en film som jag precis kollade på.

Jag tänker att det nog är så, i alla fall i det här priviligerade landet som vi bor i. Jag är inte ensam. Jag har personer som jag tycker om och som tycker om mig, som vill vara med mig och som ger mig bekräftelse, som jag vill vara med och som jag bekräftar, men ändå så är ensamhet en av de mest återkommande känslorna i mig.

Imorse vaknade jag sent, i ett tomt hus, med en lillasyster som är på landet och mamma och pappa som är på jobbet. Jag gick upp, gjorde en macka, varsamt skar jag ut ost i tunna skivor och la de på mackan, skivade gurka, la på salladsblad och paprika. Sakta. Jag har märkt att om man gör saker sakta när man har ångest, och verkligen koncentrerar sig på det, så försvinner tankarna och känslorna lite ett tag. Jag kände mig ensam och gjorde allt sakta. Kaffet hällde jag upp i min rosa muminmugg, sakta men säkert. Jag satte mig vid köksbordet, slog på datorn, åt min mat, skickade iväg snaps till några kompisar och kollade på filmen som fick igång de här tankarna hos mig. Utanför fönstret spelar ett barn fotboll, hen har grön jacka på sig och skjuter gång på gång in bollen i det vitmålade, slitna trä-målet som har stått där i flera år. Gruset blåser när den vita bollen rullar fram i snabb fart, barnet springer fram och tillbaka, runt, runt, hela tiden med blicken fäst på bollen. Det gör ont i mig. För att hen är själv. Barnet ute på fotbollsplanen, som leker med bollen tänker säkert inte alls på det, att det är synd om hen, och det är väl inte ens det, egentligen. Hen vet inte om att några meter bort, sitter jag vid mitt köksbord, iaktar och skriver ner hur det känns i mig när jag ser hen springa runt där ute med bollen.

 

Jag var i Göteborg förra veckan, och en dag var vi inne på ett café och åt lunch, det var fint och mysigt, jag och min kompis delade på en vegetarisk lasagne och en varm macka. Jag drack cola ur glasflaska. Vid ett bort en bit ifrån vårt satt en person, ensam. Det högg till i mig. Hen satt där, såg helt lugn ut och tyckte säkert att det inte var något, varken jobbigt eller konstigt alls att sitta själv och äta lunch på ett Café vid Stigbergstorget i Göteborg. Det är inget konstigt heller, och borde inte vara något jobbigt. Jag tror bara att det är ett komplex i mig, jag är så rädd för att bli ensam, att inte ha någon, att jag tror att alla andra människor känner likadant, och så fort jag är själv någonstans, eller ser någon annan som är det, så blir jag rädd och det gör ont i hela mig.

Jag klarar inte av att se ensamma farbröder sitta på stans lokalfik, äta en dammsugare och surpla i sig en kopp svart kaffe, tugga långsamt och låta tiden försvinna i takt med det långsamma tuggandet. Jag klarar inte av att se personer som går själv på bio, som sitter där, själv med en popcorn-förpackning i knät.

Det är fel egentligen, att jag tänker så, för det är inget fel i att vara själv, det är bra att trivas i sitt eget sällskap, det är viktigt.

 

Min mamma har berättat för mig att en av hennes värsta mardrömmar är att drömma att hon vaknar på morgonen och inte har någon att ringa, ingen att höra av sig till. Alla är borta och hon är helt ensam. Jag kanske har fått det därifrån, jag vet inte. Kan känslor som denna sitta i generna?

 

Jag är en introvert person, som blir utmattad av att vara med för mycket människor, men det betyder inte att jag älskar att vara själv, tvärtom, jag tycker att det är läskigt att vara själv. Läskigt att hälla upp en kaffekopp, bre en macka och bara höra sina egna tankar. Ibland är det skönt, men jag blir rädd av det. Jag har varit med människor konstant i veckor nu, och idag har jag en oplanerad dag, själv, och det känns konstigt, det slog nog mot mig ganska hårt.

 

Barnet på fotbollsplanen fick sällskap av ett annat, lite längre barn, de sparkade på bollen ett tag, men nu har de gått.

 

 

vet du att natten är vår, tiden springer

2017-07-03
12:18:56
 
Idag ser jag ut såhär, i en kjol som jag hittade när jag rotade runt bland mammas gamla kläder och en t-shirt från Weekday. Hoppas att jag inte svettas ihjäl, vädret är ju så lustigt här i Stockholm. Nu ska jag iväg och äta lunch med Sofia och Angelika! Ha en fin dag, kram<3. 

det går inte

2017-07-02
11:55:42
Jag kokar några koppar kaffe, dricker upp alla i ett nafs. Det smakar beskt och gott och jag känner hur hela kroppen vaknar upp av koffeinet. Två timmar senare sitter jag på mitt rum,  försöker skriva ner hur det känns, formulerar ord och meningar som ska binda ihop sig till en lång fläta av text. Det går inte. Jag sätter på musik, läser några rader ur min favoritblogg, läser en bra text på en blogg, för att få inspiration. Det går inte. Det går inte att skriva om allt, inte hela tiden. Det går inte att förklara hur det känns i mig när ångesten äter upp mig, när jag ligger ensam i min säng och går sönder, det går inte alltid att formulera i ord hur det känns i mig när jag är med dig. Hur det bubblar och sprakar och känns, så mycket hela tiden. Det går inte att formulera vissa känslor, och det är jättejobbigt, för jag känner mycket och skriver mycket, och ibland går det inte. Ibland går det, ibland går det jätebra, ibland inte.
 
Nu kommer jag inte ens på mer att skriva här. Jag ska nog göra mer kaffe nu, och känna hur koffeinet tickar in. 

take these broken wings and learn to fly

2017-07-01
21:29:55
 
Sommarlovet rullar på och snart har det gjort det i tre veckor, det går snabbt samtidigt som det inte gör det. Jag har inga sommarkänslor än, men vad är ens det, egentligen? Man har ju aldrig sommarkänslor på sommarlovet, på samma sätt som man inte har julkänslor kring jul. Det är ju bara en efterkonsturuktion, att man alltid har de känslorna kring de olika perioderna om året, när det egentligen aldrig är så. För mig i alla fall. Jag mår bra, faktiskt. Mina ångestattacker är inte borta, de kommer ibland och gör så ont att det känns som att jag har en sten i kroppen och ibland bara ligger de där och moler, så som det är med mig. Jag är inte glad hela tiden, men jag känner att jag mår bra. Jag har mycket fina och mjuka känslor i kroppen just nu. De närmaste veckorna ska jag spendera hemma, vara med fina och braiga människor och sova länge. Sedan ska jag till landet ett tag, jag ska se Håkan i Malmö och i Göteborg och i slutet av sommaren ska jag till Köpenhamn med några kompisar, ser fram emot allt. Nu ska jag kolla på någon serie tror jag, vad gör ni? Hur mår ni? Puss. 

Lite av det senaste

2017-06-30
11:59:42
 
Sofia, Angelika och jag tältade i Nacka för ungefär en vecka sedan. Uppe på ett berg och det var fint, kallt, mysigt och väldans trevligt. Vi åt plättar med sylt och keso, jag mådde illa av allt godis och sov på hård sten i tältet. Det var fint<3. 
 
 
Några dagar efter det åkte jag med Angelika till Göteborg. Vi var där i tre nätter och var på Liseberg, åt, var på Bengans, snackade, skrattade och annat. SÅ mysigt och kul. 
 
 
Här var jag nyss när jag precis hade sminkat mig och satt och drack upp det sista av mitt kaffe. 
 
 
När vi var på Bengans (skivbutik!!) i Göteborg så köpte jag denna fina vinyl-skiva, Håkans "Försent för Edelweiss". Jag har ingen vinylspelare men det är en annan femma, fint att ha vinyler på väggen tycker jag. Den står bredvid Håkan-boken som jag fick av mormor när jag fyllde år. Fint. 
 
Kramen! 

22 Juni och skriverier som snurrar i mitt huvud

2017-06-22
14:06:39
Jag står på gränsen mellan hopp och förtvivlan. 
"Nu får det bära eller brista" säger du och jag känner hur världen sakta försvinner under mina fötter. 
Det gör så jävla ont ibland, livet. Jag kan inte förhålla mig till det, jag vet inte hur man gör. 
Jag vet verkligen inte hur man gör för att vara en sådan där person som man vill vara, som alla vill vara, vill ha. 
Men sedan tänker jag att en inte måste veta det. 
"Det får bära eller brista, det här" säger du, och jag tänker att det kanske är så ändå. Det blir som det blir.
Människor är dumma ibland, naiva och tror att vi ska veta allt, ha svar på allt, det är omöjligt. 
 
Jag förstår inte livet, men vem gör det egentligen? 
Det viktiga är väl att bara.. vara? 
Ibland försvinner världen under mina fötter, och det gör så jävla ont. 
Ibland står jag stadigt och mår bra, och det är så jävla skönt. 
Idag mår jag bra. 
 

Rosa himmel

2017-06-20
22:36:30
 
Himlen är rosa ikväll, jag älskar när den blir så. 
Idag har jag ätit pasta med tomatsås, lyssnat på Markus och Håkan och Silvana. Jag gick till centrum, gick in i en affär, köpte ett par byxor, gick hem, svettades som en gris i värmen. De spelade Veronica i affären, sådant gör mig glad. Nu tickar det i mig, det har gjort det lite idag, snudd på ångest hela dagen. Jag drack kaffe nyss och mitt rum är varmt så jag kommer inte kunna sova på några timmar, men himlen är i alla fall rosa.<3 puss

Det blir guld när jag lägger handen på

2017-06-17
11:34:54
 
I dag ser jag ut såhär, shorts från H&M, tröja från JC och Håkan-tygkasse. Det är varmt ute och jag ska försöka övervinna min rädsla och komplex kring att gå barbent. Det är ju ändå sommar, varför ska jag då plåga mig själv med att gå i för varma kläder? Bara för att samhället och mina egna hjärnspöken säger åt mig att göra det. Jag ska snart åka iväg och träffa en kompis, vilket ska bli supermysigt. Hoppas att er sommar flyter på och kom ihåg att ni äger sommaren, sommaren äger inte er. Jag tycker om er. Pussen<3 

Listan om mig

2017-06-16
13:19:49
Den här bloggen "handlar" mer eller mindre om mig, det är min lilla bubbla på internet. Trots det tänkte jag fylla i en liten lista om mig, som jag hittade hos bästa Sandra Beijer. Mer om mig helt enkelt, varför inte?
 
Hur gammal är du? 
17 barre. 
 
Hur gammal känner du dig?
Det där varierar jättemycket, ibland känner jag mig som fyra och jätteliten, ibland som 70 och ibland som 17. 
 
Var bor du? 
I lelle Stockholm, bra stad. 
 
Vad har du gjort idag?
Ingenting. Duschat, druckit kaffe, ätit frukost, kollat på tv, kollat på youtube, pratat med Hulda och läst bloggar.
 
 
Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?
Höst. Mysigare årstid finns inte om en frågar mig! 
 
Är du beroende av något?
Kaffe kanske? Får lätt ont i huvudet och blir liksom seg om jag inte dricker kaffe, det kanske är inbillning dock. 
 
Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
Är ganska nöjd med att vara här, i soffan, med en kopp kaffe och the smiths. I en lägenhet i Göteborg med en kompis skulle dock inte sitta helt fel. 
 
Vad är du på för humör just nu?
Jag har en väldigt difus känsla i mig idag, en blandning av glädje och lite smått oro skulle jag säga. 
 
 
Vilket är ditt favoritgodis?
De där rosa vattenmelonerna, dödskallar, apelsinchoklad, pimpim och banan-bubs. 
 
VIlken är din favoritaffär?
Second hand, typ Beyond Retro coh Stadsmissionen. Gillar även Monki och Weekday! 
 
Är du en morgon- elller kvällsmänniska?
Jag gillar hur sårbart allt är på kvällen, det finns något fint i det. Samtidigt som jag tycker om mornar, det känns lite som en nystart och det är liksom mysigt. Så en blandning av båda kanske? :) 
 
Har du blivit sydd någon gång?
Nix. *peppar peppar ta i trä*
 
Vem gjorde senast något speciellt för dig?
I helgen när jag var lite ledsen la Angelika en gullig lapp i min kalender. Blev rörd. 
 
 
Är du blyg?
I nya samanhang eller situationer där jag inte känner mig inkluderad, där jag känner att jag liksom inte passar in, då kan jag vara blyg. Annars, njae, ibland kanske. 
 
Vad heter du i andra namn?
Anna Hildegard. 
 
Vill du gifta dig?
Näej, verkligen ingenting jag känner att jag måste. 
 
Har du något smeknamn? 
Typ inte. Bara internskämts-smeknamn typ, blir kallad Tårtan ibland, Meja kallar mig för Torpan eller Torpis och Angelika och jag kallar varandra för Hästis och Siv ibland. Hahah. 
 

The beautiful girls

2017-06-16
12:50:28
 
Hörni, jag måste ge er ett litet musiktips! För några veckor sedan tipsade min kompis Miranda mig om ett band som heter "The Beautiful Girls", och de är så bra. Jag har än så länge bara lyssnat på två låtar, After All This Time och Running, men ska ge resten en chans också. Så bra och skön musik tycker jag, ni borde lyssna. Ha en fin fredag, pyss. 

Tora Hansson heter jag, jag är 17 år, bor i Stockholm och går första året på samhälls-linjen på Globala Gymnasiet. Det här är min blogg, en plats för mig där jag kan lätta på mina tankar, publicera alla bilder jag tar och skriva om lite allt möjligt som dyker upp i min hjärna. Hoppas att ni gillar det. Puss och varmt välkomna hit.
RSS 2.0